Novellsviten innehöll först fyra noveller (då givetvis under namnet Four Ways to Forgiveness), samtliga gavs ut 1995. Den sista tillkom först långt senare, bara åren innan Le Guin gick bort runt 2017.
Sammanfattning
Samtliga fem noveller utspelar sig på planeten Werel och närliggande Yeowe, en planet Werel koloniserat för att slavar ska utvinna råvaror. Novellsvitens Werel är dock inte samma planet där Planet of Exile och City of Illusions utspelar sig - oklart varför Le Guin har valt att döpa de båda planeterna till samma namn. I korthet handlar sviten om hur slavarna på Yeowe gör revolt mot sina ägare och utkämpar ett långt inbördeskrig med Werel för frihet och självständighet - och vinner. På Werel är den styrande klassen rädd för att även slavarna på Werel ska gå i samma fotspår. Och visst håller revolutionära vindar på att blåsa upp.
Mina anteckningar i marginalen om novellsviten
Först en kort genomgång av alla fem noveller, sen mina tankar om novellsviten som helhet.
Betrayals
Utspelar sig på Yeowe efter inbördeskriget med Werel, den äldre kvinnan Yoss och före detta hövdingen Abberkam (som på senare tid har fallit ur nåd) har väldigt olika åsikter men når en oväntat samhörighet när Yoss vårdar Abberkam efter att han insjuknat i ett svårt virus. Samtalen mellan dem leder till att de närmar sig varandra och får ökad förståelse för den andra.
Forgiveness Day
Solly får uppdraget som sändebud för alliansen Ekumen i landet Gatay på Werel, ett land där kvinnor i princip inte har några rättigheter. Under en festival blir hon och hennes livvakt (en tidigare soldat som kämpat i inbördeskriget) kidnappade av rebellgrupper för att kunna användas för politisk utpressning. Medan de befinner sig i fångenskap blir Solly och livvakten trots sina olikheter förälskade i varandra.
A Man of the People
Havzhiva växer upp på Hain men passar aldrig in i samhället. Han börjar studera historia och hamnar till slut på Hains ambassad på Yeowe. Där söker några kvinnor upp honom och ber honom att lyssna på deras historia om hur det är att leva som kvinna i det strikt patriarkala samhället, och att kvinnor inte vunnit någon frihets alls i kriget. Han allierar sig med kvinnorna och jobbar för att förändra samhället genom att bli en medborgare och stödja utbildning och kunskap för alla.
A Woman’s Liberation
Rakam föds som slav på en stor plantage på Werel. När den äldste sonen tar över och blir ägare är hans första handling att frige alla slavar, och signerar samtliga slavars frihet på papper. Fri på pappret men inte i verkligheten lyckas Rakam fly till staden, då hon lär sig läsa och skaffar sig en utbildning. Trots sin frihet blir hon ändå förföljd och måste senare fly till Yeowe där hon återigen behöver kämpa för sin frihet och rätt till undervisning - och att undervisa.
Old Music and the Slave Women
Old Music lämnar Hains ambassad och blir då kidnappad, även han är tänkt att användas politiskt mot rebellerna. I fångenskapen blir han vän med de kvinnliga slavarna, de allierar sig sedan och hjälps åt att fly och hålla sig gömda när deras tillfångatagare blir dödade av frihetsarmén (rebellerna) som drar fram.
Det finns flera återkommande karaktärer i de fyra sista novellerna. Sändebudet Solly arbetar på ambassaden där också Havzhiva börjar jobba. Old Music känner både Solly, Havzhiva och är personen som hjälper Rakam att organisera sin flykt till Yeowe. Havzhiva och Rakam blir i novellerna ett par och en karaktär vid namn Dr Yeron spelar en viktig roll för dem båda.
Mina tankar om novellsviten
Novellsviten skildrar planeterna i en politiskt väldigt stormig tid, en tid för krig och revolution och kam för frihet och grundläggande människovärde. Planeterna har också precis anslutit sig till Ekumen, men behåller i hög grad starkt främlingsfientliga värderingar. Det var oväntat mycket drama i novellsviten - flera kidnappningar, tortyr och makabra scener blandat med oväntad kärlek (även lite enemy to lovers).
På planeterna är människorna uppdelade i owners, den styrande klassen och assets, slavarna. På Werel och Yeowe är owners mörkhyade medan assets är ljushyade. Le Guin försöker här skildra maktobalansen omvänt hur det historiskt sett ut på Jorden. Jag tycker kanske inte det är helt lyckat eftersom det inte finns större vinst med att berätta historierna ur detta perspektiv när det gäller fiktiva planeter, maktskildringarna hade varit lika slagkraftiga även utan minska beskrivning av utseende. I fokus för berättelserna är hur lång tid det tar för samhällsomstörtning eller förändring att faktiskt ske och hålla i sig, samt hur lång tid det tar för konflikter att bli helt lösta (om de någonsin blir det helt och hållet). Frihet som vinns på papper eller frigivning av en ägare ger ingen garanti för faktiskt frihet och säkerhet. Båda planeterna beskrivs ha en stark våldsspiral. Dessutom är samhällena som skildras djupt patriarkala och kvinnorna saknar frihet, de fattar inga beslut och rör sig sällan i offentligheten. De är nästan uteslutande tjänare och avelsboskap i männens värld. Även rebellerna och frihetsrörelsen utövar i sin tur stort förtryck och våld, inte bara mot den styrande klassen owners utan också mot andra förtrycka och andra slavar. Kampen för frihet pågår under flera år och vissa vinningar görs, men frågorna kvarstår ändå i novellerna: När är man fri? Blir saker verkligen bättre efter friheten, för vem? Och vad får man göra i revolutionens namn? På många sätt är sviten både hoppfull, vacker och vemodig.
Novellernas huvudkaraktärer har i huvudsak någon roll i frihetskampen att spela. Förutom maktstrukturer och frihetskamp handlar novellerna också om att försöka skapa en annan slags samhällsförändring. Flera av dem försöker bryta våldsspiralen genom att omvandla samhället genom utbildning och kunskap. De vet att detta är något som tar lång tid, men att det troligen också är enda sättet att nå bestående förändring. ‘We know we can’t turn the boss mind around in a day or a year. This is a matter of education.’ Säger Dr Yeron till Havzhiva (A Man of the People). Såhär skriver Havzhiva själv om det i sina anteckningar: ‘That’s what I learned growing up. To accept. Not to change the world. Only to change the soul. So that it can be in the world.’ Samtidigt måste man, för att kunna förändra, vara en del av det man vill ändra. Man måste förstå den lokala kunskapen och dess seder och bli en del av samhället för att lyckas.
‘You cant’t change anything from outside it. Standing apart, looking down, taking the overview, you see the pattern. What’s wrong, what’s missing. You want to fix it. But you can’t patch it. You have to be in it, weaving it. You have to be part of the weaving.’
Utöver det handlar många av novellerna också om att hitta sin plats i en värld som är ny för en, och som omvandlas och utvecklas. En inte alltid enkel process. Både karaktärerna som kommer från en hel annan del av universum och de som är uppvuxna i världen genomgår liknande saker. Precis som i många andra verk av Le Guin handlar det också om filosofi och tro, och kanske om att vackla i sin tro för att nå utveckling. Det är alltså en klassisk sci-fi enligt Le Guin där fokus inte är på hård vetenskap utan snarare samhällets mjukare värden.
Var det värt det?
Helt klart. Vill man ha en inblick i Hainish Cycle och dess stil och teman, men inte vill läsa de (eller redan har läst) största verken (The Left Hand of Darkness och The Dispossessed) är detta inte ett helt dumt ställe att börja på.
Nästa gång står romanen The Word for World is Forest på menyn.